AIMING FOR THE TOP

Känns inte som att plugghögen någonsin tar slut, vet inte om det är att det är mycket eller att jag verkligen behöver ha höga betyg på allt som är kvar eftersom det är avgörande i nästan alla ämnen som gör mig så stressad. Vill inget hellre än att få slippa tänka på betyg och pluggande ett tag nu, fast samtidigt så innebär sommarlovet också att det är många som flyttar ut från elevhemmet och åker ut på nya äventyr. Många som jag tycker väldigt mycket om. Jag hoppas verkligen att jag kommer hålla kontakten med dem jag kommit nära. 

Aim for the top

I fredags kom världens bästa Lina ner till stockholm, välplanerat ända sen kvällen innnan. Riktigt spontant med andra ord, men helt sjukt bra. Vi chillade, myste, tränade, var ut, vandrade otaliga timmar i stockholm, hade picknick i rålis, tog årets första dopp och han med en hel del mysiga fik. Kände mig fylld av lycka och energi efter helgen men krävdes bara tre dagar i skolan för att ta död på den. 

Det fina vädret har försvunnit, liksom 2 prov. Är dock en jävla massa kvar, slutade 9 idag men satt kvar och pluggade effektivt till klockan 2, pluspoäng till mig. 


sommaren -10, jag, lina, emilia, 3 cyklar, 76 mil... Det är minnen det !

Träningen går inte så bra den här veckan. 
Körde 2 pass i måndags, bara ett igår och löpningen i morse gick sådär, fick sjukt ont i fötterna och vaderna. Vi kom hem för sent från studiebesöket så jag hann inte till gymmet i eftermiddag när det var öppet. Kommer inte kunna gå upp och springa imorgon eftersom jag har för ont i fötterna och benen. Frågan är hur jag ska lösa det här? 

Kan stryka min vilodag på söndag och trycka in ett gympass där och lägga in ett långlöpningspass antingen fredag eftermiddag som tredje pass eller på söndag kväll... 

Skolan håller på att döda mig nu, är omotiverad och har bara ångest. Sjukanmälde mig idag för jag orkade verkligen inte gå dit, for ut och sprang istället och sov ordentligt. 

Och nu är tredje kvällen i rad jag inte har pluggat, med tanke på hur mitt provschema ser ut närmsta veckorna går det inte ihop. 

Måste ta tag i det här sista veckorna nu.

Aim for the top

Idag har jag skrivt 2 prov och troligast har ett prov blivit förvandlad till en uppsats, det betyder bara 5 prov kvar, 2 inlämningsuppgifter och lite läxor. Ligger i min säng just nu och är för trött för att orka gå och laga mat, drömmer om pannkakor med grädde och blåbärspajer och marabou jordgubb och efterrätter och andra tjocka saker. Deffningen har gått lite sådär i helgen, åt en glass i lördags och köpte en ben och jerrys i går. Men det kändes så värt, jag har ju gått ned en del i vikt och känner egentligen inte att jag behöver ner längre men ska ändå försöka hålla igen lite. Mest för att vara sund, men ibland blir man lite väl inne i vad man kan äta och inte äta och så, det är inte heller så bra.

Proven idag gick väl okej, var så sjukt trött att jag somnade en stund på båda tror jag. Mitt rum är kaos och min motivation till att flytta på mig är inte på topp. Var på gymmet i morse och ikväll ska jag springa, så det lutar väl mot att fixa middag, sova en timma och sen fara ut och springa. Skulle dock behöva plugga också, och städa. Känner mig fan som en dålig människa just nu. Ska inte slarva med sömnen något mer den här veckan, jag får äta upp det alldeles för hårt efteråt.  Känner dessutom att alla kommande prov är jätteviktiga så jag måste ta mig samman och prestera nu.

Träningen går bra iallafall, alltid något.. :)

Aim for the top

Råkade visst spara detta som ett utkast i söndags, sånt händer. :) Laddar upp det nu istället

Två dagar i rad har Stockholm bjudit på underbart väder. Igår gick jag upp relativt tidigt och gymmade och sedan mötte jag upp mamma och Björn på elevhemmet. Vi åkte in till stan och strosade runt i gamla stan och njöt a vädret och sedan åkte vi till Dyonysos, en grekisk restaurang på söder och åt väldigt god middag. Sovlaki med tsatsiki och sallad åt jag, gott och inte allt för onyttigt. Fuskade dock rätt hårt tidigare på dagen med en stor glasstrut, men ibland måste man njuta lite också. ;)

Just nu sitter jag på cafe 60 och dricker jordgubbsmoothie och pluggar. For in tidigt i morse och träffade mamma och Björn innan de åkte tillbaka till hem till Luleå och har sedan legat i en park och pluggat för att förflytta mig hit för att fortsätta. Det är bara 3 veckor kvar av skolan men jag har 8 prov kvar, vet inte riktigt hur jag ska hinna med det. Det är iallafall skönt att kunna sitta ute i solen och vara där det är lite liv när jag pluggar istället för att sitta instängd på mitt elevhemsrum.  Eftersom jag har träningsledigt idag så kanske jag strosar runt lite på stan när jag pluggat klart innan jag åker tillbaka till Haninge. Elevhemmet känns lite lätt deprimerande nu när det är så fint väder ute, dessutom har det varit väldigt folktomt eftersom det varit långledigt och eftersom diablo 3 kom ut i dagarna. Att vara ute i solen i stan idag är alltså en mental rehab dag, får dessutom vettiga saker gjorda med pluggböckerna framme.

Aim for the top

Sen middag blev det idag, är just klar. Blir lätt så när man inte får maten serverad som man fick när man bodde hemma. (Ibland iallafall...) Har lagat 2 mål mat idag, gjort stora portioner så det finns över ett tag framöver. Så skönt att slippa laga mat varje dag. Den sena middagen består i alla fall av köttfärs och bönmix stekt i tacokrydda, sallad bestående av tomat, sallad och paprika till det har jag lite proteinguacamole och tacosås utblandat med gräddfil. Har man inte för mycket tacosås så är det väldigt nyttigt. Till efterrätt har jag skärt upp en halv honungsmelon. 

Och efter provsmakningen kan jag säga att det gör inte så mycket att middagen är sen om den är såhär god! :)

Aim for the top

Imorse när jag joggade till gymmet tyckte jag att det kändes konstigt i skon, tog av mig den och insåg att gelkudden jag har i hälen på skon hade halkat fram till hålfoten. Stoppade den på rätt plats och tänkte inte mer på det. När jag kom hem och gick utan skorna så gjorde foten där gelinlägget legat konstigt ont. På utsidan mellan lilltån och hälen, struntade i det och for ut och joggade 8km, och ojojoj vad ont jag fick under tiden och framförallt efteråt. Vad har hänt? Har gelinlägget legat fel så länge att foten har vant sig vid det? Börjar nästan bli orolig, hoppas det är borta imorgon.

Aim for the top

Förstår inte varför jag är så sjukt trött, sovit ordentligt. Sov en timma efter gymmet också, har ätit ordentligt. Jaja, det är inte allt man ska förstå. Ska Snöra på mig gympaskorna strax och fara ut och springa. Lite ångestblandat. Frågan är om man ska käka nu och springa vid 9-tiden? eller springa nu och käka när jag kommer hem. Tror det är lika bra att göra bort det på en gång. Förutom gymmat har jag i princip bara pluggat och lagat mat idag. Det är 3,5 veckor kvar till sommarlov men oj vad mycket man har kvar att göra. Bara att bita ihop...

Morgonvikt:66.7
Hade i höstas en tokig ide om att jag skulle gå i viktklassen -61, men jag insåg efter att ha tappat 10 kg och gått ned till 66 att min kropp inte var byggd för att tappa 5 kilo till. Det hade varken varit hälsosamt eller snyggt. Trots allt är jag bara 170 cm så det är snarare den viktklassen som skulle passa mig... Men om det kommer bli så så kommer det bli om några år.

Jag har just vaknat, var sjukt trött igår så jag sköt upp allt plugg till idag och somnade halv 11. Mycket sömn ÄR viktigt. Ska äta frukost och sedan gå ned till gymmet. När det är klart ska jag laga thaiwook till lunch, gottgott! Klubbpasset jag hade tänkt gå på ikväll är inställt så det lutar mot att jag far ut och springer senare. Närmaste månaderna kommer innebära mycket fysisk träning som kondition och styrka eftersom jag varit mer eller mindre borta sedan i februari. Trots att det känns så var mitt träningssnitt under den perioden 4pass/vecka. Vilket i och för sig är ingenting jämfört med var jag ska prestera men ändå någonting. 

Aim for the top

Jag har alltid haft svårt att acceptera att jag är duktig och att jag duger. Jag har de senaste åren fått så fruktansvärt mycket positiv feedback i mitt idrottande men även om jag blir riktigt glad så kan jag inte ta det till mig. Jag ser inte mig själv som den tjejen jag vet att jag är i många andras ögon. Det är för mig ett stort problem eftersom jag hela tiden är fixerad vid att leva upp till bilden de andra har av mig, men som jag inte har av mig själv och jag därför i pressade situtaioner inte litar på finns. Jag blir rädd för att förlora istället för att sugen på att vinna. Trots allt är det jag som lägger ner alla timmar av träning, det är jag som förlorar eller får framgång, jag borde sluta lägga så mycket vikt vid vad andra tänker! 

Jag vill också se den där tjejen som jag hör är så duktig på mattan, men på nått sätt blir hon osynlig just för mig. 

Aim for the top

Underbart träningspass, vädret var så fint. Intervallerna var så jobbiga, var 13sekunder från mitt pers från i höstas på 800m. Trodde det skulle vara värre, tappade dock tempot på de sista intervallerna men eftersom jag varit på den här punkten tidigare vet jag att det går relativt fort att träna upp. Stannade kvar och tränade lite rumpa och mage efteråt, bara för att vädret var så skönt. Och stretchade, behöver verkligen göra en ordentlig stretch efter varje pass känner jag, slarvat med det under min skadeperiod då jag bara gymmat och det får jag betala för nu...

Nu håller jag på att laga paprika och skinkomelett, sedan blir det duschen och om jag är klar innan solen har försvunnit tänkte jag promenera till ica maxi och köpa morötter som jag ska doppa i axons proteinguacamole till pluggandet ikväll. Recept finns här: http://axon.blogg.se/category/axons-kockskola.html Helt underbart god, och jättenyttig. 

Aim for the top

Vägde mig efter frukosten, 67,6 kilo. betyder att jag är i viktklassen igen och att jag gått ned 2,4kg på 16dagar. Ska ändå gå ned till 66 kg för att kunna släppa tanken på vikten i sommar. 1,6kg kvar innan jag får köpa nya jeans alltså, vill ha ett par ljusa och ett par svarta. Snart ska jag ut och springa intervaller, 800m x 5. Var länge sedan jag gjorde det sist... Är nervös för att mina tider ska vara väldigt dåliga. Men jag måste väl inse att det är där jag står nu.

Aim for the top

Sitter och kollar upp en atletklubb för när jag åker hem i sommar, i vanliga fall brukar jag vara på ett "inne" motionärsgym. Med pass och sånt, det är kul varierande träning att köra crossfit och core. Men i sommar kommer jag försöka köra mer elitinriktad träning. Främst för kondition och styrka, tyngdlyftning och att springa. Istället för att ligga i en sal med massa tanter som ger upp efter första settet sittupps. I sommar blir det mindre "blajträning" och mer inriktat mot att vara elitträning. Borde även kolla upp om jag får vara med på orienterarna eller friidrottarnas intervallpass, eller löpskola. Kommer dock bara vara hemma första 2 veckorna och sista 4. Men under dom får jag göra det bästa möjliga.

Ska skicka ett mail åt tyngdlyftningsklubben, det här blir en bra sommar. 

Aim for the top

För att få bättre koll på mina tankar och ideer har jag tänkt att starta en blogg, den kommer inte användas som träningsdagbok då jag för den för hand. Detta kommer mer fungera som en motivations och planeringsblogg.

Jag är Elin, 18 år och siktar mot toppen i karate. För två år sedan flyttade jag 100 mil för att börja på karategymnasium i stockholm där jag fortfarande går. Tanken med min blogg är inte att jag ska framstå som ett skinande exempel eftersom det är något jag alltid strävar mot utan här på bloggen ska jag kunna vara ärlig. Det är inte alltid en dans på rosor, men det är det här jag har valt att göra. Jag kommer skriva om svårigheter, problem men också berömma mig själv eftersom det är något jag behöver träna mer på. Det är viktigt att förstå att jag enbart skriver den här bloggen för min egen skull, ingen annans.

För att göra en lång historia kort, när jag var yngre, till jag fyllde ungefär 12 var jag tjock, fysisk aktivitet var inte något som stod högt upp på min favoritlista. Att springa dom två hundra meterna från postlådan var något min pappa alltid utmanade mig till men som jag alltid misslyckades med. På idrotten var jag alltid den som gav upp först och jag kunde inte för mitt liv förstå hur någon ville bedriva hård fysisk träning frivilligt. När jag var 9 tvingade mina föräldrar mig att börja i någon idrott, jag valde karate för att bli lite coolare än jag var. Första året hatade jag det, jag kan fortfarande känna blodsmaken komma upp ur halsen av uppvärmningens 400meter jogging som jag brukade göra innan jag istället började gå. Andra året var nog lika dant, större fokus var på klockan så att tiden skulle gå istället för vad tränaren hade att säga. Min pappa sa att jag fick sluta för att han skämdes för att jag visade sådant ointresse av att vara där, jag började spela fotboll en sommer istället, jag gick ned i vikt men skolkade alltid från löpningsträningarn. Jag var sämst i laget, och jag visste det. Jag blev aldrig vald att spela viktiga matcher och jag kände att fotbollen var ingenting för mig. Jag återgick till karaten, mest för att jag sagt det till mina kompisar när dom sa att jag hade slutat. Jag hamnade i en grupp med en ny tränare och plötsligt hände något. Han gjorde träningarna så roliga! Jag ville tillbaka, jag ville träna mer, jag ville verkligen bli bättre. Jag var absolut inte en av dom duktiga i gruppen, men jag fick en drivkraft som växte sig starke för varje träning när jag insåg att jag kunde. Jag tränade mina 3 pass i veckan, missade så lite som möjligt och så när jag var 13 så tävlade jag min första tävling. I katan gick det så dåligt, jag fick inte en flagga på 3 matrcher och jag ångrade verkligen att jag ställt upp, det var inte ett kvitto på hur dålig jag var jag ville ha. Men fightingen gick bättre, jag kom två. Förlorade bara mot en tjej i min grupp som jag då ansåg var en av dom bästa. Jag började tävla mer och mer, bara i norrland men jag älskade känslan. Känslan att prestera någonting. Jag ville träna mer, försökte hinna med mer karateträning än innan men eftersom klubben inte hade så många träningstillfällen var det svårt. När jag började 8an så valde jag därför att börja med thaiboxning också. Jag tränade nu 8 pass i veckan och jag började förstå vilken liten vinnarskalle som trots allt fanns där bakom. På thaiboxningen var jag yngst, jag var minst och jag var i princip den enda tjejen. Killarnas attityd höll på att reta gallfeber på mig, men jag vägrade ge upp, jag vägrade lyssna när tränaren sa att jag inte behövde göra lika många upphopp som killarna. Kämpade som ett djur när det var tävling så att jag inte skulle komma sist. Erkände aldrig att det gjorde ont där dom sparkade på mig, till deras förtret och gav allt när jag hade chans att ge igen. Jag tränade över ett år karate och thaiboxning pararellt, men sedan sommarn innan jag skulle börja nian tog min pappa med mig på gym och jag älskade det. Jag fortsatte träna så ofta jag kunde, ca 7 pass i veckan. Och när jag sedan började nian till hösten hade jag bestämt mig. Min seriösa satsning på karate började då, när jag var 15, men hade innan jag kom hit inte kunskap och kompetens om hur jag skulle göra detta utan var mer ett slitdjur. Jag tränade 9 pass i veckan, var på gymmet halv sju på morgonen innan skolan, tränade varje kväll, var tränare ytterligare två. Mitt liv handlade om träningen men jag var ändå noga med att sköta skolan. Målet var karategymnasiet, jag visste att här fanns kompetensen och kunskapen som jag saknade. Min tidigare karatetränare var inte längre aktiv inom klubben och det fanns ingen som hade den kunskapen jag behövde, jag började tävla längre bort i sverige, det gick inget vidare, ändå kände jag att jag hade det inom mig. Jag for på läger, varje som var möjligt. Jag var tvungen att ta vara på det som fanns. Sen när jag flyttade hit blev saker annorlunda, jag som aldrig varit sjuk tidigare var mesta delen sjuk under år ett, jag ville verkligen prestera så jag började träna för mycket och för tidigt och kroppen satte alltid stop för mig. Sedan när jag äntligen var frisk, efter vårens 3 månader av konstant sjukdom så han jag bara jogga en gång och springa mitt första coopertest på en värdelös tid innan jag samma dag stukade foten så illa att jag gick på kryckor i över en vecka. hela sommarens löpträning var i princip paj, skötte dock min rehab bra så det gick så fort det kunde. Kom tillbaka till hösten, taggad. Började gå ned i vikt och verkligen träna hårt, jag kom i den bästa formen jag varit i relativt snabbt, jag tappade 10 kilo inför min seniordebut så jag skulle hamna i rätt viktklass och sen när vårterminen kom var jag med på allt, under 5 veckor for jag till island, norge, malmö och var upptagen med karaten varje helg. Jag var i bättre form än jag hade varit på länge. Sen började det igen. Hjärnskakning, slog upp knät och sedan inflammation på det. Och där står jag idag, med uppförsbacken framför mig, åter igen. 

Aiming for the top